Mina Gerbiler
Jag Kommer Alltid Komma Ihåg,
Dom Fina Stunderna Ni Gett.
Alla Minnen Bär Jag Med.
Eran Kärlek & Enorma Hjärtan,
Som Hållit En Varm
Även Under Dom Kallaste År.
För Evigt Älskade & Saknade:
Lava
Chewie
Korra
Gin
Freja
Yoku
Saya
Zuri
Corey
Thor
Hugo
Mitri
Jänka
Tack För Allt.❤️
När Jag Hade Fått Hem Mina Två Första Gerbiler: Lava & Chewie.
- Baserad På Sann Berättelse
I den frostbitna gryningen av januari 2010, när världen ännu vilade i vintertidens iskalla omfamning, påbörjade jag en resa tillsammans med två små själar, vars öden var förutbestämda att sammanvävas med mitt eget. De anlände från djurens förborgade rike i Djurmagazinet, två honor vars skimrande färger förblev förborgade för mig, likt gåtor nedsänkta i en äventyrsromans djupaste vatten. Där stod jag, mitt hjärta svällande av spänning och lycka, och mötte dem: Chewie, med sin agouti päls som glittrade likt skogarnas fördolda juveler, och Lava, vars djupögda bärnstensfärg förebådade en mystik så lockande som en stjärnlös natthimmel.
I början av vårt gemensamma äventyr bebodde de en simpel gallerbur—en boning knappast värdig sådana ädla varelser, men mitt förstånd var då likt en knopp som ännu inte spruckit ut i full blom. Chewie, vars ängsliga natur och försiktighet bar spår av strapatser med kala fläckar på sin svans, återuppstod likt fenixen från sin aska och vävde berättelser om återfödelse. Lava, å andra sidan, var orädd och nyfiken, en sann pionjär i det okända, trots att hennes initiala nafsningar var skarpa och oväntade som meteorskurar.
Med hjälp av solrosfrön som lockbete och tålamod som min stridsfana, började jag undervisa dem om människans värld—en värld där handflator kunde förvandlas till både lekplatser och troner. På min säng, som för en tid blev deras nya kungarike, utforskade de livets många äventyr, från att susa nerför sängkanten till att bestiga gardiner som om de var storslagna bergstoppar.
Deras rymningsförsök och nattliga utflykter, fyllda med ljudet av grävande och gnagande, komponerade symfonier av kaos som störde den nattliga friden. Trots friheten i lek på golvet, där de dansade som vindar i storm, förblev de skygga, varnande med små stampar för faror endast de kunde uppfatta.
Jag sänkte mig till deras nivå, ropade försiktigt och sträckte ut min hand som en bro mellan våra världar. Med grönsaker och frukter som fredsoffer började de långsamt närma sig, lära sig att min närhet var en källa till både säkerhet och fest. I det nya terrariet, deras slott, blev min hand en hiss mellan deras världar, och de lärde sig att mina axlar kunde bära mer än bara börda—de kunde bära värme och kärlek.
Och så, efter veckor av gemensamma små strider och fredsförklaringar, blev de mina trogna följeslagare. När jag kallade, kom de skuttande, klättrade på mig som om jag var deras berg, deras träd, deras hem. Lava, med sina små kärleksgester, som en puss eller en slickning, omskapade mig från en främling till en vän, en del av deras flock.
Där, i skuggan av våra gemensamma dagar, insåg jag att gerbiler inte enbart var djur, de var lärare i tålamod och kärlek, och jag skulle aldrig ens drömma om att skiljas från dem. De blev mer än husdjur; de blev mina små vänner, mina små visdomslärare klädda i päls.
MINNESLUND ✝
Korra
Korra köpte jag nångång i maj 2012 för att Chewie skulle få en ny kompis eftersom hennes syster (Lava) hade gått bort.
I början var Korra rädd för ALLT. Så fort jag öppnade glaset till terrariet så sprang hon och gömde sig. Hon ville inte komma upp i händerna och så fort man gjorde någon stor rörelse mot henne så gömde hon sig. Men med stort tålamod så är hon nu en helt ny gerbil! Hon klättrar upp för mina ben, (brukar även komma upp på min skalle.) Äter solrosfrö ur händerna och har riktig energi! och jag menar verkligen att hon har energi... hon är aldrig stilla när hon är ute på golvet, så fort jag sätter ner händerna eller rör mig så klänger hon på mig.
När Chewie låg döendes i buren så visade Korra sina bästa sidor genom att ta hand om henne och tvätta henne då och då. Korra har varit riktig jobbig med Chewie förut, att jämt och ständigt rida på henne, nafsa till henne ifall hon kom för nära ibland, jaga henne... Men när Chewie låg där i buren utan att kunna röra sig och varpåväg att dö, så tog Korra verkligen hand om henne på så gulliga sätt och tvättade henne en massa.
Så tur att Chewie fick ha Korra vid sin sida dom sista andetagen.
Lava
Efter 2,5 år då jag haft henne, när jag stack ner ansiktet för att pussa henne så vände hon sig inte om för att nafsa eller pussa tillbaka. Hon kom inte alltid då jag ropade på henne. Hon la sig vid väggen och såg slö ut... Några dagar senare så hade det bildads en tumör på doftkörteln och jag ringde veterinären flera gånger och for dit för undersökning. Jag var så förtvivlad och ledsen för hennes skull. Varför skulle detta just hända Lava?
Jag gjorde allt vad jag kunde för att hålla det rent och jag tvättade tumören morgon och kväll för att se till att det inte blev infekterat. Men hon klöste upp det och slickade sig där det hela tiden så det började blöda. Och sen blev hon så otroligt sjuk.. hon slutade äta, halvlåg hela tiden utan att röra sig, pälsen hade förlorat sin glans och ögonen var utmattade och slöa. Hon andades tungt i flera dagar och hon blev mager. Det pågick så länge att jag inte kunde låta henne få lida något mer. Så jag for in till veterinären för att få låta henne somna in. Hon kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Tänk vad ett sådant litet djur, kan göra så stor skillnad. ❤️
Chewie
Chewie var Lavas syster och dom har alltid bott tillsammans. Men då Lava gick bort så vart jag tvungen att köpa en ny kompis till Chewie för att hon blev så sjukt deprimerad men nu är hon glad igen. Annars är Chewie en snäll liten dam som har den naturliga färgen på Gerbiler - Agouti: Pälsen är en utmärkt kamouflage i öknen och den vita undersidan är till för att inte reflektera värme från marken. Inte för att hon har någon nytta av det i fångenskap... :P Hon är den tamaste gerbilen jag har har just nu, går man genom rummet så springer hon vid benen och vill komma upp. Sätter man ner händerna framför henne så hoppar hon direkt upp i dom. Brukar ibland fundera om hon ens är en gerbil, för hon är så mänsklig. Precis som hennes syster Lava var.
Yoku
Yoku är en riktig mysig gerbil och väldigt mjuk. Känns som att hon är en levande stressboll ;)
Hon är lite försiktig av sig men aldrig rädd! hennes syster heter Freja. Tro mig, hon förtjänar mer text än såhär men jag har bara inte känt mig så aktiv här på länge!
Freja
(Freja är Yokus syster)
Freja är väldigt framåt och social. Hon brukar prata ibland genom att göra kvittrande ljud när hon står på bakbenen, precis som att hon söker något och vill ha uppmärksamhet. Hon älskar höga höjder och få uppmärksamhet. Om jag öppnar akvarie locket så hoppar hon direkt upp på kanten, hon har också väldigt bra balans! Tyvärr så fick hon oturen att gå bort tidigt av okänd anledning. Freja skadade båda sina framtassar av okänd anlednig och blev helt bra från det. Men sen fick hon uppsvälld och hård mage och hon hittades död i buren med blod i munnen. 😥
GERBIL HÄNDELSER & ERFARENHETER
Chewie bryr sig inte när andra gerbiler stampar (varnar för fara).
Ibland brukar Korra stampa för att varna för fara, men hennes burkompis Chewie bryr sig inte alls om hon stampar som annars gerbiler brukar göra. Alltid ifall man har t.ex två gerbiler tillsammans och den ena av dom börjar stampa så reagerar den andra likadant tillslut för att kompisen varnar för fara. Men Chewie lyssnar aldrig när Korra stampar och det är nog för att jag har haft henne så länge att hon har förstått att det inte finns något att vara rädd för ändå. Utan hon kan gå och äta mat fast Korra stampar för fullt och gömmer sig i något hus ;)
När Lava var sjuk så tog Chewie hand om henne!
När lava fick en tumör så gick det till slut så långt att hon blev så sjuk att hon fick svårt att andas, inte ville äta, dricka och var still nästan hela tiden. Ifall Lava och Chewie låg och sov tillsammans då, och jag skulle se hur det var med Lava och sträckte fram händerna efter henne då började Chewie att markera med "anfall" mot min hand, att jag ska hålla mig borta. Säkert för att hon ville försvara sin sjuka syster. Eftersom att Lava var så dålig så kunde hon aldrig riktigt slappna av så hon la sig nästan på alla ställen i buren och Chewie följde efter henne då och då för att putsa och tvätta henne.
Gin råkade hamna på golvet med Yoky och Freja?!
Jag hade Freja och Yoku lösa i mitt rum så dom skulle få motion. Sen öppnade jag terrariet till Korra & Gin för att vara lite social med dom, men jag glömde att stänga Terrariet... sen gick jag ut från mitt rum för att hämta något att äta och när jag kom tillbaka så såg jag att Terrariet var öppet och att Gin inte var där och då började jag få en lätt hjärtattack. Då kollade jag på golvet och där sprang hon tillsammans med Freja & Yoku. Och jag tänkte att dom snart kommer att döda varandra... och Gin och Yoku hade redan börjat nosa på varandra, men jag lät dom inte göra något mer! jag tog bort Gin därifrån och stoppade tillbaka henne i buren. Tänk om jag hade varit under en längre tid borta vad skulle då ha hänt?! ibland är man riktigt klantig, eller ganska ofta.
Freja skadade frambenen två gånger på ca EN MÅNAD!
Freja och Yoku var och springde lösa i mitt rum medans jag satt vid min bärbara dator. Då märkte jag att Freja plötsligt var mest still vid min säng och då när jag tog upp henne så märkte jag att hon inte kunde stödja på det högra frambenen alls. Jag trodde först att det var brutet eftersom hon inte ens kunde stödja på det, och hon hade tydligen ont eftersom att hon pep när hon försökte gå. Så då blev jag tvungen att låta henne få vila i hennes och Yokus bur och efter 2 veckor så var hon helt återställd igen. Då började jag att rasta dom igen som vanligt, efter bara 3 dagar så skadade hon den vänstra frambenen, och då var det samma sak där, hon kunde inte alls stödja på det. Jag fattade ingenting. I alla år jag har haft gerbiler så har jag ALDRIG varit med om att dom har skadat sig, även fast dom ramlat ner från axelhöjd, ramlat ner från sängen, ramlat ner från en massa olika höjder men aldrig skadat sig! Gerbiler verkar vara som katter, dom tål höga fall. Så Varför skadade sig Freja så lätt TVÅ GÅNGER på rad?! Men hon blev i alla fall helt återställd efter den andra skadan också efter veckors vila igen.
GOTT HJÄRTA ELLER MODERINSTINKTER? Vad tror ni?
Läs texten nedanför! ☺️
HÄR BERÄTTAR JAG HUR CHEWIE OCH KORRA FICK TRÄFFA VARANDRA FÖR FÖRSTA GÅNGEN:
När jag hade hämtat Korra från Djurmagazinet i Luleå så tog jag en gallerbur som jag hadefyllt med helt nytt spån i så att lukten ska vara neutral. (Inga revir finns där.) Och för säkerhetens skull hade jag galler i mitten och gerbilerna på varsin sida av gallret så det inte skulle kunna hända några olyckor om Chewie fick för sig att döda henne. Eftersom att Korra var så liten så visste jag att hon inte hade några begrepp om att döda en annan gerbil.. än. Eftersom att Korra var så liten så gick hon igenom gallret in till Chewie och jag fick panik. Tänkte att Nu blir det slaggis. Stackars Korra började pipa och tryckte in sig i ett hörn varje gång Chewie kom nära henne. Men till min stora förvåning så visade inte Chewie några tecken alls på agressivitet mot henne! Hon visade bara dominans.
Såg nästan ut som att Chewie sa till Korra: "Om jag får bestämma över dig så accepterar jag dig." och Chewie accepterade henne redan efter mindre än 10 minuter! Blev chockad över att hon kom så bra överens med Korra på så kort tid och jag hade inga tidigare erfarenheter av att sätta ihop gerbiler. Men som sagt: Chewie är en snällis!
Måste även berätta att jag provade låta Chewie hälsa på en gerbilunge (Mitri). Och till en början så nafsade hon efter henne och verkade arg. Men sen började hon att tvätta Mitri på kroppen och slicka henne på huvudet. Det var så sjukt gulligt och efter det kunde dom vara tillsammans utan problem. Men såklart, jag kunde inte ha Chewie, Korra och Mitri tillsammans eftersom att honor ska man aldrig ha mer än två. Desutom ville inte Korra acceptera Mitri. Men vill bara att ni ska förstå att Chewie har verkligen ett gott hjärta.
Gerbilografi
Jag skaffade mina två första gerbiler den 20 januari 2010. Jag beställde två honor från Djurmagazinet utan att veta vilka färger jag skulle få. Och när väl dagen var inne då jag skulle hämta dom så var jag sjukt glad över att se att jag skulle få dom. Ena var Agouti och döpte henne till Chewie. Den andra var Dark Eyed Honey och hon fick heta Lava. I början hade jag faktiskt gerbilerna i en gallerbur som man egentligen inte ska ha, men jag var nybörjare och visste inte riktigt vad som var bra och dåligt för dom. De första dagarna började jag redan veta av personligheterna på dom - Chewie var den mer försiktiga, rädda. (hon hade även en kala fläckar på svansen men dom växte igen efter några veckor.) Lava var den framåt, orädda och nyfiknaste. I början nafsade hon mig ganska hårt då jag tog upp henne även om jag bara höll henne i handflatorna. Så jag vågade inte hålla i henne så mycket, utan jag drog kläderna för händerna då jag gjorde det. Chewie nafsade också litegranna, men inte mycket. Jag läste på hemsidor att man skulle ta solrosfrön och få gerbilen att gå upp i handen själv, och jag tränade på med det med goda resultat. Jag lät dom springa på min säng 1-2 timmar per dag samtidigt som jag satt där och bekantade mig med dom.
Någon vecka senare så började dom att få för sig att det faktiskt går att glida ner från sängen, och jag desperat tog upp dom varenda gång dom försökte ta sig ner från sängen (för dom var inte handtama) sen började Lava att hoppa från sängen till gardinerna och börja klättra på dom, gnagde sönder mitt överkast. Jag tänkte då, jag orkar inte hålla på att ta bort dom från allt hela tiden.. så jag lät dom få springa på golvet vilket underlättade just det problemet och jag satte en kudde på golvet som lutades mot sängen för jag tänkte så att dom kan springa upp på sängen och ner till golvet och göra som dom vill. Men så fort jag satte mig ner på golvet så sprang dom raka vägen ifrån mig och vågade inte komma närmare mig än en och en halv meter. Och dom stampade, varnade för fara.
När jag försökte få fast dom igen och sätta in dom i buren så smet dom undan så otroligt fort. Jag var tvungen att ta en handduk nästan hela tiden och kasta över dom så dom blev fast så att jag fick tag i dom. Och dom levde om något så otroligt på nätterna att jag fick svårt att somna, dom grävde, gnagde och bökade i hus, kartong och papper så det lät förjävligt. Och det gjorde inte saken bättre att när jag hade ute dom så gjorde dom allt jag ville att dom inte skulle göra, plus att dom gjorde allt för att undvika mig.. så, jag funderade starkt på att sälja dom, dom gick bara inte att göra tama. Men jag gjorde det ändå inte, tänkte att jag kan försöka ett tag till.
Jag satte mig ner på golvet provade vissla och gnugga fingrarna mot golvet så dom skulle bli nyfikna av vad det var som rörde sig och kanske komma fram. Som belöning om dom kom närmare mig, hade jag solrosfrön. Och ibland kom dom närmare mig och då gav jag dom solrosfröet och dom stack iväg under sängen och åt det. Efter några dagar så vågade dom faktiskt att komma upp i mitt knä också, men dock en mycket kort stund. Jag provade att ta grönsaker och frukter i mitt knä varenda gång jag hade ute dom så dom skulle komma upp och lära sig att det är posetivt att vara vid mig. Och det funkade rikigt bra, var varje dag så vågade dom vara vid mig mer och mer. Jag fixade även ett Terrarium åt dom som dom fick bo i istället för gallerburen. Och dom började att komma upp i min hand helt frivilligt några gånger och jag strök, masserade dom. Ifall dom ville komma upp på något ställe t.ex en bokhylla så höll jag handen framför dom och dom klev upp och då förde jag dom upp till lägsta hyllan och dom klev av där som en hiss. Tänkte att dom får lära sig att att komma upp i min hand är posetivt och sedan gick dom på min hand igen och jag tog ner dom.
Jag lärde dom att komma upp på min axel också med lite godis till hjälp. Och jag fortsatte med övningen att ge godbitar så fort dom var nära mig, och prata med dom så dom känner igen min röst. Och när jag haft dom i 4 veckor så var dom helt som nya råttor! När jag ropade på dom så kom dom upp i min famn, om dom var på sängen så satte jag mig ner på golvet helt tyst och dom kom skuttandes till mig och klängde på mig överallt. Om jag ställde mig upp och gick genom rummet så försökte dom klättra upp för mina ben. Dom hade blivit så otroligt tillgivna och sällskapliga att jag förstod att gerbiler är nog det bästa djuret jag har haft och skulle aldrig sälja dom. När jag pussade Lava så vände hon sig om mot mitt ansikte nästan som att hon gav mig en kram, antingen så nafsade hon mig på näsan eller så slickade hon mig. Lava och Chewie vart mina små vänner. ❤️